Hoppsan! :-O Jag var visst inte osårbar... Har tagit stopp, riktigt jävla stopp!
Missförstå mig rätt, livet är på de allra flesta fronter bättre än det nånsin varit men det har varit tungt som fan på jobbet och jag är för svag känslomässigt vilket gör att jag tillslut inte klarade av att hålla det på lagom avstånd.
Känns inget vidare att gå hemma sjukskriven och logga in på Facebook och se kollegornas uppdateringar handla om att det är mycket, att det går runt runt, att det är soffläge både fysiskt och mentalt... men det är den kommunala verkligheten :( Bara hoppas att de lyssnar bättre på sin hjärna än vad jag gjorde för detta är inget jag önskar någon... Förstå när jag får panik bara av tanken på att jag ska träffa nån jag känner som vill snacka... Känns inte direkt som mitt vanliga jag...
Aja, bara bryta ihop och komma igen som det heter... och det fina är ju att det bara är "komma igen" kvar... :P
